Under måndagen (2014-02-24) gjorde jag mitt första besök på min kommande VFU-plats för att få en liten inblick och se hur verksamheten fungerar. Jag fick presentera mig lite kort, berätta varför jag var på besök samt om mina planerade VFU veckor mellan 24 mars till 11 april. Barnen var jätte nyfikna på mig och ställde frågor om allt möjligt! De undrade bland annat vad jag jobbade med innan, vilket favoritdjur jag hade samt hur gammal jag var.

I förskoleklassen arbetar de med ”Bornholmsmodellen” och varje vecka introduceras en ny bokstav för barnen. Jag har efter lite snabb inläsning och research förstått att Bornholmsmodellen är en metod som kopplas och är släkt med ljudningsmetoden och en så kallad syntetisk metod. Det innebär nämligen att barn lär sig ljud för ljud och därefter sammankopplar språkljud med rätt bokstav. Motsatsen till detta kallas analytisk metod som snarare fokuserar mer på att barn lär sig orden och helheten innan orden bryts ner till små ljuddelar (Svensson 2009, ss 112-113).  Som jag i tidigare inlägg nämnt har jag förstått att metoderna bör komplettera varandra då alla barn och elever lär sig olika och är på olika nivåer i sin läs och skrivinlärning. Detta påtalade även den ena pedagogen vid ett snabbt samtal under förmiddagen. Alla barn är olika och det gäller att anpassa undervisningen och aktiviteterna till den nivå och de behov som finns i barngruppen. 

Otroligt nog har barnen i förskoleklassen på eget initiativ börjat arbeta och skapa sina egna lådor!  Kanske kan det bil någonting jag kan fokusera på under mina veckor i klassen? Det verkar inte vara något som pedagogerna har valt att fokusera på eller integrera i undervisningen. Synd tycker jag! Det finns otroligt många möjligheter att använda sig av skapandeverksamhet tilsammans med teoretiska ämnen.

Dörren öppnades klockan 8 och min handledare skakade hand med alla barn och välkomnade dem in på samlingsmattan. Idag var det dags för ett bildpass på förmiddagen samt massage och musikstund på eftermiddagen. Barnen skulle få skapa tulpaner och det dukades fram papper i olika färger, tulpan mallar, limstift och färgpennor. Några barn valde att klippa ut endast färgpapper, andra valde att bara rita och några kombinerade teknikerna. Min första tanke var "är detta för styrt?". Det diskuterades snabbt innan det var dags att introducera uppgiften. Vi vuxna pratade om hur det är lätt att hämma barn i deras fantasi, kreativitet och tankegångar genom att visa och handleda för mycket när barn ska skapa. Björkdahl Ordell och Eldholm (2010, s.50) betonar i boken "Lär genom textil" vikten av att göra barnen delaktiga i arbetet och att inte störa dem för mycket i deras egna tankegångar och process. De menar att det kan vara svårt att inte lägga sig i eller vilja hjälpa, men det kan också hämma deras lärande process och möjlighet att tänka själva.

 
En "spöktulpan" på bilden längst ner i högra hörnet! Funderade på varför ingen valde att klistra på tulpanen åt det hållet. Det tycktes vara ett sådant populärt samtalsämne under processen. 

Precis som Björkdahl Ordell och Eldholm menar håller jag med om att detta är en utmaning i ett skapande arbete. En pedagog berättade hur hon en gång ville visa ett barn ett sätt att skapa. Detta resulterade dock i att det tog tvärstopp för barnet istället. Barnets fokus blev då att få till samma sätt att göra som pedagogen. Jag tror att vi lätt vill hjälpa barn för mycket och ge dem de verktyg VI tror att de behöver. Men de har inte bett om verktygen och kanske behöver skapa sina egna verktyg för att klara av uppgiften och lösa problemen som uppstår på vägen. Hur ska vi göra för att barnens lärandeprocess inte ska begränsas? Jag tänker att det är okej att ha en relativt styrd aktivitet som att skapa tulpaner, men det är då desto mer viktigt att vara medveten om hur man introducerar uppgiften, vad man säger och hur man säger det. Barnen kanske har en supertydlig vision som vi bara förstör när vi visar dem för mycket hur man kan göra. Jag tror även det är viktigt att undvika prat om vad som är fult eller fint, vilka färgkombinationer som är "snygga" ihop eller inte etc. Barnen måste få pröva, utforska och upptäcka och forma sin egen process.

I läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (Lgr11, 2011, s.10) beskrivs det att: 
"En harmonisk utveckling och bildningsgång omfattar möjligheter att pröva, utforska, tillägna sig och gestalta olika kunskaper och erfarenheter. Förmåga till eget skapande hör till det som eleverna ska tillägna sig."

En kille ville ha hjälp att stava ordet "hångla". Han hade skrivit "kola" först utifrån hur han trodde att det stavades! Jag ljudade ordet många gånger och la betoning på H ljudet för att han skulle finna den rätta begynnelsebokstaven! Med lite samarbete från andra barn lyckades vi få ihop hela ordet! Vi diskuterade och samtalade även mycket om komplexiteten i "ng" ljudet. Ett barn sa att om det låter "ng" i ett ord ska det vara först ett N och sedan ett G! Ann-Katrin Svensson skriver i boken "Barnet, språket och miljön"  (2009, ss 92-93) om fonemsegmentering och fonemsyntes som handlar om att ord går att dela upp i fonem och även smälta samman till ett ord. I detta fall att ordet "Hångla" går att dela upp i de ljud som ordet innehåller (H- Å -NG- L- A). 

---

 

Fältdag nr. 3 (2014-03-20) gav mig möjlighet att tillsammans med min handledare planera, genomföra och utvärdera en aktivitet med förskoleklassen! Under fältdag 2 samtalade vi om det faktum att den tredje och sista fältdagen låg placerad på en torsdag när barnen varje vecka pysslar utifrån veckans bokstav. Bokstaven P var nu i fokus och min handledare var inte fullt nöjd med det pyssel som först var inplanerat. Hon drog fram en svartvit panda ur en plastficka och frågade om jag hade några andra pysselförslag än en tråkig panda. Jag föreslog att vi kunde byta ut pandan mot en färgglad papegoja. Det nappade hon på och tillsammans började vi bolla idéer om hur vi skulle lägga upp pysselpasset under nästkommande vecka. All delaktighet jag får i verksamheten ser jag otroligt positivt till. Det är kul att känna sig som en del i ett arbetslag och även få möjligheten att påverka, ta ställning och fatta beslut.

 Att varje vecka möta mycket konkreta arbetsmetoder där slutresultatet står i fokus får mig att bli rädd men samtidigt nyfiken att möta det mer abstrakta arbetsformerna där processen är viktigare. Hur skulle barnen reagera på en mer abstrakt arbetsform? Kan jag introducera denna typ av arbetsform med mitt material under mina VFU veckor?

 

Jag har under mina fältdagar och VFU veckor försökt reflektera, förstå mig på och göra alla VFU mål begripliga för mig själv. Jag har främst reflekterat över dessa två snarlika målen:

 • Planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska ett didaktiskt tematiskt arbetssätt där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden. 

• Utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska ett didaktiskt arbete med fokus på barns lärande.

I det första ovannämnda målet ska jag bearbeta olika kunskapsområden! Kommer jag att trampa in i matematiken, musiken, språket, bilden, textilen?  Nu har jag varit ute under tre veckor samt haft 5 fältdagar utöver det och det är otroligt vad många kunskapsområden jag trampat in i. Språk, bildskapande, textil, matematik, musik, dans och rörelse! Vad trampade jag in i mest? Vad intresserade barnen mest?  Hur tog jag hänsyn till deras intressen och vad gjorde jag?

Mitt största fokus handlade om språk integrerat med praktiskt skapande som går att läsa om här! Arbetet som jag satte igång var något som barnen fortsatte att syssla med efter min VFU period var slut. Andra lustfyllda aktiviteter som jag tog med mig till verksamheten var dessutom något barnen gillade att göra på sina raster. Ute på skolgården fanns det en stor sandlåda med 4 gungor i rad. På det sittbara staketet framför gungorna satt ett barn som förklarade att hen tänkte på något som börjar på bokstaven... A, B eller C etc. De ljudade bokstaven och kunde ge ledtrådar för att de andra deltagarna på gungorna lättare skulle kunna gissa rätt. Det var riktigt roligt att se hur de på eget initiativ lekte leken som jag faktiskt själv lekte som barn. 

I det andra ovannämnda målet verkar det vara mer fokus på barnens lärande och lärprocesser.  Vad tror jag att barnen kommer lära sig av de grejer jag tar med mig ut. ”Om jag gör såhär” Vad tror jag att barnen kommer lära sig då? Hur kommer de ta emot mina inslag?  Jag ska kritiskt granska och dissekera det jag gjort på mina VFU veckor under fältdag 4 och 5. Blev det någon lärprocess av allt det jag tog med mig? Håller de fortfarande på?  Har jag lyckats så ett litet frö? Jag tänker mycket på detta och hoppas att jag kunde så många frön i verksamheten! Under fältdag 3 beskrev jag att de konkreta arbetsmetoderna skämmer mig. Har jag nu lyckats komma bort från det konkreta och närma mig det mer abstrakta meningsskapandet? Mycket i verksamheten var konkret och lätt att ta på. Under påsktiden verkade det vara viktigt att göra påskkycklingar. Jag ifrågasätter dessa traditionella arbetsformerna och upplever brist på utmaning när det enda barnen behöver göra är att klippa och använda limstiftet.

Har jag kunnat skapa nya arbetsmiljöer under min VFU som utmanar barnens tankeverksamhet på ett annat sätt? Där också slutprodukten inte hamnar i fokus?

Absolut skulle jag vilja säga! Genom mitt didaktiska material har jag kunnat öppna upp för bredare förutsättningar att skapa. Inget fastbestämt och inramat utan snarare väldigt fritt utifrån kartonger som startpunkt. Jag har även tagit med mig Mats Anderssons[1] lektionsinnehåll kring lera till förskoleklassen och kunnat skapa en betydligt mer processfrämjande miljö. Det handlade aldrig om att skapa en traditionell igelkott av lera, utan snarare låta barnen få känna på materialet och samtala om vad de upplever. Jag tog med mig en styrd aktivitet till verksamheten som Mats gjorde med oss studenter. Jag gav barnen tre lerklumpar, bad dem att ta upp en lerklump och göra en lång form av leran. Efter det bad jag dem att göra rund, platt osv. Det intressanta och roliga med detta arbetssätt är att man enkelt kan skapa en god samtalsmiljö. Alla barn tänker olika kring vad som är långt, kort, runt, platt osv. Ingenting är heller fel. Samtala om likheter och skillnader som uppstår och ta bort fokus från slutresultatet.