VFU vecka ett, två och tre
Mitt främsta syfte, tanke och förhoppning med mitt material var att på ett meningsfullt och lustfyllt sätt skapa en språklig miljö för barnen, genom att bland annat integrera det teoretiska ämnet språk med praktiskt skapande. I min bärbara väska finns det tre stycken tygpåsar, olika små lådor och några större lådor med språkligt innehåll. Den första påsen är en presentation av mig genom laminerade bilder och fotografier. Genom bilderna beskrivs det bland annat att jag går i skolan för att utbilda mig till lärare, bor själv i en lägenhet och så vidare. Min förhoppning med min första samling var att skapa ett klimat i gruppen där barnen kunde få ge uttryck till sina olika liv, identiteter och personligheter genom praktiskt skapande med deras redan påbörjade lådor. Vilka är ni? Finns det någonting som din kompis inte vet om dig? Kan ni med hjälp av era lådor berätta något om er själva?
Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (Lgr11, 2011, s. 9) beskriver att språk, lärande och identitetsutveckling hör ihop samt att rika möjligheter till kommunikation och samtal, genererar i nya språkliga kunskaper samt tillit till sin egen förmåga att kommunicera verbalt.Jag upplever att mitt material skapar möjligheter för barnen att både förmedla och uttrycka sig själva samt tillägna sig språk i olika sociala sammanhang.
Material dukades fram varje torsdag till barnens skapandeprocess och blev ett återkommande inslag i schemat varje vecka. Hälften av klassen arbetade med annat på förmiddagen och den andra med lådorna. På eftermiddagen bytte vi grupper. Tillsammans med min handledare kunde vi även spontant planera in pysselstunder med barnen under veckan. Många barn var entusiastiska och intresserade medan andra hade svårigheter med detta inslag. Genom att sätta sig in deras erfarenhetsvärld, kunde jag och min handledare komma överens om hur jag skulle fånga dessa barn och skapa goda utvecklingsmöjligheter för dem. Jag kunde se hur några pojkar i klassen intresserade sig för Star Wars och insåg att det saknades material för detta. Dagen efter hade jag tagit med mig kataloger från lekhörnan vilket fångade pojkarnas intresse och engagerade dem till att delta i skapandeprocessen.
Genom ett stort utbud av utklippta ord och bokstäver fick barnen även möjligheten att se hela ordbilder, sätta ihop egna ord, sina namn samt få stöd av mig och min handlerade att sätta samman ord. Barnen byggde allt ifrån en djuraffär, ett Barbie hus till ett födelsedagskalas. Arbetet med lådorna blev ett återkommande inslag under alla veckor i klassen samt något de fortfarande sysslade med när jag besökte dem i efterhand.
Ett annat syfte med mitt material var att skapa en förnyad och lustfylld språkundervisning för barnen då jag under mina fältdagar upplevde en enformig och monoton undervisning, som inte tog hänsyn till alla barns förutsättningar och förmågor. Tanken var att erbjuda konkreta språkstimulerande aktiviteter för barnen i klassen, genom att använda mig av varierande språkiga aktiviteter med igenkännbara helordsbilder samt jämföra versaler och gemener i deras egna namn.
I vår kurs ska ämnesområdet språk synliggöras samt kopplas till några av kursens mål (förhålla mig kristisk till olika teorier och metoder för språkliga lärprocesser) samt relevant litteratur/forskning och aktuell läroplan. Utifrån litteratur ska jag analysera, kritiskt reflektera och problematisera språk i förhållande till pedagogisk verksamhet.
I klassen arbetar de med "veckans bokstav" och Bornholmsmodellen som är en metod som tillhör ljudningsmetoden. Då jag upplevde att många barn inte kunde förstå eller bilda mening med det lärarna försökte förmedla, bestämde jag mig för att utveckla undervvisningen och arbeta med aktiviteter som inte endast utgår från en renodlad metod. Kanske är det så att många barn inte har en förståelse för kopplingen mellan bokstav och ljud. Lindö (2009, ss. 38-39) redogör för de två vanligaste läs-och skrivinlärningsmetoderna som kallas ljudningsmetoden och helordsmetoden samt en metod som kallas LTG eller läsning på talets grund. Metoden utgår från barnens egna samtal, personliga upplevelser eller erfarenheter och tillhör även helordsmetoden och det synsättet. Grundaren av metoden ville göra läs och skrivinlärningen betydligt mer meningsfull för barnen och menade på att barnens upptäckter av hela ordbilder är det som senare utvecklar deras förståelse för kopplingen mellan ljud och bokstav. Svensson (2009, ss. 112-113) menar att det behövs olika infallsvinklar för alla barn och att det är en nackdel att endast fokusera på ljuddelar och förbise helordsbilder.
Jag laminerade bland annat barnens namn i klassen och konstruerade bokstäverna på ett sätt som gjorde det enkelt att se skillnader och likheter mellan namnen. Hur många barn har en prick i sitt namn? Hur många har ett kort namn? Är det någon som har veckans bokstav i sitt namn? Först? I mitten? I slutet? På så sätt kunde jag även arbeta med veckans bokstav och hjälpa barnen att se den specifika bokstaven i ett annat sammanhang. Det kanske är lättare för barnen att förstå och bilda mening om de får uppleva bokstaven i en annan kontext.
Genom att utvärdera mina moment, hur aktiviteten har gått, gensvaret från barnen samt vad jag kan utveckla och göra annorlunda, kan jag bilda nya insikter och lärdomar kring hur jag ska genomföra aktiviteten nästa gång. Jag upplever en god progression kring mina moment då jag har utvärderat och förbättrat innehållet efter varje gång.Jag har fått möjligheten att bolla mina idéer och tankar, där min handledare också gett mig bra respons och de verktyg jag behövt för att slutligen kunna genomföra och verkställa alla mina idéer. Ett tillåtande och inspirerande klimat har också hjälpt mig att lita på min egen förmåga och kompetens. Jag kan! Med lite tid i verksamheten tar såklart ledarrollen stryk och det är något jag behöver träna mer på. Jag behöver vara mer konkret i vissa sammanhang, för att skapa struktur, synligare inramningar och inte bli för flummig och oklar mot barnen. För många barn blir mina idéer för abstrakta och svåra att förstå. Däremot behöver det inte bli för svårförtåeligt för barnen om de redan tidigt får möta abstrakta och friare arbetsformer. Jag är lite allergisk mot 99,9 % av alla arbetsformer som faktiskt är på tok för konkreta och understimulerande.
Angående fördelar och nackdelar kring materialets omfång anser jag att en stor del av det jag skapade inte hanns med. Dock är jag tillfreds med att det finns mycket utrymme för olika aktiviteter samt stora förändringsmöjligheter med innehållet i min väska. Det gjorde att jag kunde arbeta mer fritt utifrån barnens intresse och inte bli för begränsad. Ville barnen titta i en annan låda eller påse utöver det som var tänkt, var det möjligt att tillgodose. Om jag senare vill arbeta med matematik går det att utforma aktiviteter kring detta och placera inuti lådans alla fack.
Jag har lyckats utforma aktiviteter som passar alla barn genom att ta hänsyn till deras olika förmågor, intressen, behov och förutsättningar. Jag har haft en god skapandemiljö där mitt fokus på processen har främjats genom att tillåta barn att ”fastna” på olika moment som att klippa eller limma. Att tillåta barn stanna där de behöver på obestämd tid, upplever jag som ett gott förhållningssätt till skapande och en bra arbetsmetod för att forma harmoniska och meningsfulla lärandesituationer för barnen. I läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (Lgr11, 2011, s.10) beskrivs det att en harmonisk utveckling och bildningsgång omfattar möjligheter att pröva, utforska, tillägna sig och gestalta olika kunskaper och erfarenheter.
Referenser
Lindö, Rigmor (2009). Det tidiga språkbadet. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2575
Svensson, Ann-Katrin (2009). Barnet, språket och miljön: från ord till mening. 2., omarb. uppl. Lund: Studentlitteratur
