---

Under dagen hade vi tilldelats uppgiften att väva på två olika sätt. I en vanlig vävram som jag tidigare stött på och har erfarenhet av samt i en egengjord vävram som vi skapade helt själva. Vävningstekniken och den grundläggande principen för vävning var den samma under båda momenten. Det handlar om att binda ihop trådar eller tygremsor som vi i detta fall använde och en form av ”en över och en under” princip. En teknik som praktiskt taget sitter i ryggraden hos mig och de allra flesta tror jag. Materialet vi använde oss av var tygremsor i olika färger vilket jag tidigare aldrig testat på. Innan har jag bara upplevt vävning med garn.

I textilsalen kunde jag tydligt se en uppdelning av färger. Vid ett bord vävdes det i lila, blåa och lite gråa nyanser och vid det andra bordet vävdes det i gröna och gula nyanser. Jag undrade varför vi hade blivit begränsade på detta sätt men ifrågasatte det aldrig under workshopen. Om jag hade introducerat vävning för en barngrupp hade jag nog inte velat begränsa färgvalen alls. Inte till en början i varje fall. Att fokusera på olika nyanser av en och samma färg kanske i så fall kan ske i ett senare stadie, för att utmana barnen lite.

Efter att ha läst om vävning i boken "Lär genom textil - en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande" blev jag inspirerad till att väva med olika material, både böjliga material som fjädrar eller stela som pinnar. Därför blev jag lite besviken när jag klev in i salen och bara tilldelades tygremsor. Jag ville haft mer varierat material att arbeta med då jag tycker att vävning kan bli en relativt tråkig process när det bara är över och under hela tiden.

Jag tror vår undervisande lärare Susanne Björkdahl Ordell[1] ville uppmuntra till samtal och samarbete så hon bad mig fråga en vän om hjälp för att komma igång. Tur att vi i klassen är så genomdränkta i det sociokulturella lärandeperspektivet och numera förstår att lärandet inte sker i huvuden, utan mellan huvuden. Susanne Björkdahl Ordell och Gerd Eldholm (2010, ss. 13-14) betonar den muntliga kommunikationen och vikten av att använda språket under en arbetsprocess. Att få möjligheten att uttrycka sig själv och lyssna, att kunna samtala med andra, förklara och beskriva sin process samt förstå och göra sig förstådd är viktiga delar och en möjlighet att utveckla det muntliga språket. Jag upplever att vi samtalade otroligt mycket med varandra under dagen. När jag stötte på problem fick jag möjligheten att beskriva och förklara. Min hjälpande klasskamrat fick lyssna, försöka förstå och beskriva hur jag skulle ta mig ur mitt problem. Susanne valde kanske medvetet att ta ett steg tillbaka för att just dessa samtal skulle kunna bli verklighet. 

Eftersom Susanne ville att vi skulle hålla oss till liknande nyanser och inte blanda färgerna för mycket, valde jag att väva i olika nyanser av blått! Det fanns ett stort utbud av olika blåa färger, vilket inte gjorde den så tråkig som jag först trodde den skulle bli. 

I Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Lgr 11, s. 9) beskrivs det att skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Jag upplevde som tidigare nämnt inte så mycket närvaro eller stöttning från vår undervisande lärare. Kanske för att hon hellre ville få oss att samarbeta och försöka lösa våra problem själva?  Det gjorde vi också! Dock upplevde jag, trots detta förhållningssätt en typ av styrning och begränsning då det fanns tydliga regler och ramar att förhålla sig till redan från start. Det fanns mycket rätt och fel. Det gjorde att vi inte upplevde så stora utsikter att pröva på och utforska. Jag ifrågasätter om vår undervisande lärare ville uppmuntra oss till att testa och pröva själva, för hos mig framkallade alla dessa tydliga ramar snarare en rädsla av att inte vilja utforska och pröva på. Jag ville inte göra fel. 

ÄR DET HAVET?

Jag insåg i efterhand hur jag hade blivit styrd att skapa en havsinspirerad väv. Jag hade aldrig innan en tanke bakom mitt val av blå färg förutom utbudet av nyanser och att färgen tilltalade mig. När jag sedan fick frågan om väven representerade havet, började jag konstigt nog instämma med antagandet. Jag fick då även förslaget att limma på snäckor för att förtydliga havstemat. När jag var klar insåg jag, att det jag hade skapat inte kom från mig och mina tankar överhuvudtaget. Då blev jag nästan lite full av skratt! Undra hur slutresultatet hade blivit om jag inte hade fått den frågan? 

Under vår andra workshop fanns det många olika aktiviteter att göra! Vi var inte tvungna att bocka av alla men vår undervisande lärare Susanne2 rekommenderade oss ändå att testa på och pröva de olika teknikerna. Vi kunde disponera dagen på olika sätt men hon tydliggjorde att det kunde ta en hel dag att bara göra en kortlåda. Ett tips var att påbörja en låda för att testa på och sedan fortsätta hemma. På grund av att det även var Susannes sista workshop erbjöd hon oss att ta med material som nålar och trådar hem!