Borås museum
Vår heldagdag på Borås museum startade i verkstaden. Museipedagogen Karin Olsson Lindström hade en snabbintroduktion om Borås museum och dagens upplägg. Det första vi gjorde var att diskutera om den bild många brukar ha av museum. Jag själv har trots roliga besök på bland annat Universeum i Göteborg en relativt tråkig bild i huvudet när jag hör ordet museum. Några klasskamrater som besökte Borås konstmuseum förstår varför vi har den bilden och framförallt varför barn redan i tidig ålder får den bilden av museum. Just i detta fall hängde inte ens konsten på barnens nivå vilket gjorde det omöjligt för barnen att se det som var syftet med utställningen. Dessutom är det vanligt att många har en bild av att barn + museum = spring, gap och att de för ett fruktansvärt liv. Är det så konstigt när barnen bara ser stora härliga ytor och ingen konst? Vi vuxna och långa ser konsten men barnen ser bara golv och stora rörelsemöjligheter. Jag förstår dem! Sedan diskuterade vi även det faktum att vi ofta inte får lov att ta på föremål och känna. Vi får bara titta. Det finns såklart fantastiska museum som ser till helheten men i många fall är museum endast visuella. Vi ska då ta in och skapa mening med endast synen, ganska tråkigt! Undra om det beror att barn ofta har stämpeln att de alltid ”gör sönder” ömtåliga föremål? Men det kan väl hända vem som helst?
Vi människor måste få lov att känna, testa och ta på saker!
Dessutom blir det ingen helhet eller mening om vi bara får se och ta in visuellt. Lärande blir bara verklighet om vi ser människan i ett helhetsperspektiv som en tänkande, kännande, görande och reflekterande människa. Först då händer det grejer, som Annelie Lidén lärt oss!
Förmiddagen: Vi fick en rundvandring som påbörjades inomhus. Vi fick ta del av basutställningen om Dannike kvinnan och en lite mer ny utställning om Borås historia. Först fick vi möta den gåtfulla Dannike kvinnan! Det var både otäckt, fascinerande. Hon hittades i en mossa under andra världskriget, så någon gång under 1940 talet. Man har ingen aning om vem kvinnan kan ha varit. Tydligen var hon 20 år, ganska lång för den tiden och det gick även att ana att hon hade en skada på sitt ena ben. Detta berodde på att hon troligen hade ett långt och ett kort ben. När man har tittat på hennes skor, gick det att se att den ena klacken var lite högre än den andra. Hon hade tydligen väldigt fina kläder och bar stickade strumpor, vilket inte var så vanligt på den tiden. Hon hade även lite olika ägodelar med sig som tydligen tydde på någon form av magi eller svart magi.
Karin berättade att det hade varit kul om det gick att levandegöra berättelserna och myterna kring detta fynd på ett annat sätt. Som de har gjort med till exempel Bockstensmannen i Varberg! Jag är dåligt insatt men förstår att den utställningen kanske är mer anpassad för barn. Det som känns relevant med Dannike kvinnan är väl att man kan prata om den här tiden. Varför man begravde folk i mossa eller inte? Det finns mycket magi, häxeri, svartkonst och trolldom kring detta med mossarna. Sådant kan man ju gå in på med barngrupp. Men det skulle som sagt vara kul om man liksom kunde hitta på andra berättelser kring kvinnan, eftersom man egentligen inte vet så mycket. Det går att skapa sig olika egna teorier!
Den nya utställningen!
Vi gick in och fick se början av Borås historia, en ganska ny utställning om Borås historia. Det första rummet var inte särskilt barnanpassat men sen började det skifta. Ibland fungerade det och vissa fall var det inte allas på barnnivå. 
Vi alla har våra historier, berättelser och erfarenheter i ryggsäcken! Detta tyckte jag om men det kunde gjorts på ett mer givande sätt för barnens skull! Att barn ska få inspiration att möta sina egna identiteter men också kunna sätta sig in och förstå andras identiteter och bakrunder.
Läroplanen för förskolan (Lpfö 98, rev. 2010 ss. 9-10) redogör för förskolans uppdrag att sträva efter att varje barn ska utveckla sin identitet och känna trygghet i den. Även förskolans uppdrag att beddriva en verksamhet som bygger på grundläggande demokratiska värderingar, mänskliga rättigheter och allas lika värde oavsett kön, klass och etnisk tillhörighet (Lpfö 98, rev. 2010 s.4).
Karin berättade att hon upplevde det ganska svårt att guida denna utställning. Bland annat för årskurs 3 som läser om Borås historia och närmiljön. Det är tydligen svårt att fånga dem när det inte är tillräckligt barnanpassat. I ett rum finns det lådor som är i barnens höjd men trots detta menar Karin att det inte räcker. Hon hade velat ha lock på som gick att stänga för att skapa en spänning och även en möjlighet att få ta och känna på materialen som låg i. Karin menar även att det är något vi alla vill och inte bara de yngsta barnen. Vi vill alla ha lite spänning! Om vi verkligen går in för att göra det kul för de yngsta, blir det också kul för oss äldre med.
Om man ser det rent byggnadsvårdsmässigt så kan lutningen på taket tydligen avgöra vilket typ av tak som bör läggas. När stugan stod på sin ursprungliga plats var det förmodligen torv och nu har de bytt till vass eller halm. På ett av husen har de valt att lägga vass. Detta gör att det inte gå att elda i stugan. Annars hade det gått på grund av att det finns en spis på insidan. Karin berättar ur sin synvinkel att det är lite tråkigt då eldning hade kunnat öppna upp för stora möjligheter. Bland annat att samlas inne i huset med en barngrupp för att jobba med berättande och mer med sagornas värld.
Nyckeln in till kyrkan var fascinerande! Svårt att förstå först men sedan när man ser själva låset förstår man
Eftermiddagen: Skapa!
Upplägget för dagen bestod av att skapa varglappar och sedan avsluta dagen med en gemensam stänkmålning. Varglappar är tydligen ett slags jaktredskap mot vargen som användes under 1700-talet. Varglapparna som skapades blev till vackra målade flaggor, dock för att spännas upp i skogen och för att lura ner vargar i gropar.
Karin uppmuntrade till att vi skulle inspireras av varglapparna, men såklart fick vi måla vad vi ville. Vad som helst! Många var osäkra på vad de skulle göra. Karin föreslog och tipsade oss om att göra någon hemsk skräckgubbe som de varglappar hon visade oss. Karin gav förslag och tips om att hålla sig till 2-3 färger om det upplevdes svårt. Hon tipsade oss även om att börja från mitten och sedan bygga ut. Jag letade inspiration i lite böcker som låg framme och bestämde mig för att köra på en gråskala. Jag ville göra något enkelt som speglade mig som person. Jag föll nästan mer för de svartvita sträckgubbarna runt om i boken än de varglappar som var det faktiska innehållet i boken. Karin uppmuntrade till att man alltid måste börja med sig själv samt bekanta sig med material och olika tekniker för att känna att ”det här kan jag jobba med eller använda mig av”. Känner man sig bekväm med det själv, är det lättare att jobba med det med barn. Precis det Mats Andersson lyfte upp (2014-02-17 Högskolan i Borås) på sitt bildpass. Han lyfte fram vikten av materialkännedom och att bekanta sig med olika material och tekniker.
STÄNKMÅLNING!
Efter varglapparna var det dags för stänkmålning! Karin berättade att hon lärt sig med åren när olika grupper besökt museet, att det är roligare att göra saker tillsammans. Det blir inte samma hets att bli färdig och att få med sig något hem. Det var inte kul när alla stressade, skyndade på och förskollärarna nästintill behövde hjälpa barnen för att bli färdiga. Detta kunde vi koppla till textiltrycket vi gjorde med Susanne Börkdahl Ordell (2014-02-20 Högskolan i Borås) då alla målade lite hullerombuller och skapade på ett gemensamt sätt.
